Ett hem utan trygghet

(Fortsättning på inlägget DETTA inlägg) Det var först när dörren slagits igen, låset vridits på och jag stod på hallmattan som spelet slutade. Spelet som jag spelade för alla i min närhet - Annie med den snälla och perfekta fadern, fadern som många av mina vänner var avundsjuka på. När jag väl var innanför villans väggar blev jag en helt annan Annie. Jag blev Annie som omedvetet och medvetet blev den som blev omsorgstagaren. Hon som kontrollerade att livet fortgick i den regim som jag och pappa i symbios byggt upp tillsammans. En pakt utan muntligt kontrakt men en hemlig gemensam nämnare - fasaden utåt skulle till varje pris behållas. Jag stod alltid där i hallen ett par sekunder och bara andades. Jag lyssnade, tog in dofterna och kändein stämningen. Jag visste att pappa inte skulle komma hem på flera timmar men jag var trots detta tvungen att försäkra mig om att han inte heller var det....